elinegnor

Blodomloppet var trevligt, min kropp gillade inte cykelturen hem eller dagens "tidiga" (läs normaltidiga) morgon men jag är glad ändå :) Börjar nästan bli duktig med att slänga upp bilder lite nu och då, det tackar vi Instagram och Remby för. Oh yes! Nu närmar vi oss terminens upplopp, jag känner doften av sommarlov ;) Nu kööööör vi! /Elin

Momentet jag just nu befinner mig i på universitetet heter "Vetenskaplig metod" och för tillfället håller min grupp på att skriva ett PM som har en del av sin teoretiska grund i "The big five" vilket skulle kort kunna beskrivas som en personlighetsteori. Bara för skojs skull tog jag nyss ett test som utgår från denna teori och nedan kan ni se resultatet.

Nu blir det till att skriva lite på det där PM! //Elin

I lördags kom vi hem från Sveg och bortsett från systers besvärliga hosta och min plötsliga sjösjuka (pga luftmadrassen...pinsamt) så hade vi det oerhört trevligt nere hos Vikingen :D Jag hade tänkt att slänga upp lite bilder men insåg just att jag har dem på mobilen så det får bli en annan dag. Jag är lite allmänt slö på att blogga har jag märkt men jag gör mitt bästa.

Ikväll är det första semifinalen i Eurovision song contest, sköj! På torsdag är det andra semin och då är Sverige med. Kung! Beställde mina vinstglasögon igår, blev ett par röda. Rött är en fin färg! Apropå rött så är det inte många månader kvar tills att hockeysäsongen drar igång igen ;) Haha nä nu skojar jag med er, jag har inte börjat räkna ner...än :P

Ute skiner solen och inne skiner vi :P Satt nere i backen och myste i solen ett tag ikväll, härligt med lite värme! Snart har redan halva veckan passerat och jag tyckte mig räkna ut att jag har ungefär 15 pluggdagar kvar innan sommarlovet. Det blir bra det. Hm just det...VM gick åt fanders. Har som redan förträngt det men men. Kul för Slovakien att de fick spela final även om de förlorade hyfsat stort. Vi får ta guldet nästa år istället...

Ska slänga upp bilder från Sveg någon dag framöver, men nu blir det Eurovision! //Elin

Idag är det tisdag. Sverige spelar sista gruppspelsmatchen för detta VM och det mot Lettland. Oavsett hur det går blir vi grupptvåa och det verkar som att det blir en kvartsfinal mot Tjeckien. I övrigt överraskade solen oss imorse, oj så bra. Mindre bra att min växelvajer återigen lossnat. Tack för det blåsiga Umeå. Min cykel får aldrig stå ifred utan blåser omkull hela tiden och ja då går det som det går.

I övrigt har väl inte dagen varit den bästa i mitt liv, men jo rätt bra ändå. Har vunnit ett par glasögon på Lensway, funderar på att beställa ett par solglasögon med styrka men vi får se. Valde att hoppa eftermiddagsföreläsningarna och begav mig hem för att läsa istället, lyckades med den fantastiska prestationen att nästan läsa halva boken. Boken är på 600 sidor så det tycker jag ändå är rätt bra gjort :P Det som sabbade dagen var väl då resultatet på omtentan i Räkenskapsanalys och företagsvärdering. Lyckades få exakt samma poäng som på ordinarie tenta, det vill säga 28 när 35 är G. Typiskt. Jaja det är väl inte hela världen. Får skriva om den igen och då jädrar ska det gå vägen!

Det bästa av allt med idag är att det är onsdag imorgon :D Förmiddagen ägnas åt diverse studier på Campus och sedan bär det av hemåt med bästa crewet :D Först hem till skogen och så vidare med nästa bästa crew ner till Sveg. Yea yea yea :D Over and out nu påstår min syster att jag inte lyssnar så det är bäst att jag slutar skriva ;) //Elin

Hittade åt en kortare text som jag skrev någon gång under gymnasiet. Även om jag nu när jag läst igenom den skulle vilja ändra på en del, främst språkliga saker, är jag lite stolt över mitt lilla verk. Jag har alltid tyckt om att skriva men det är långt ifrån alla mina texter som når någon annans ögon. Mycket troligt att jag lagt upp den här tidigare, om inte här så på någon tidigare blogg eller skrivsida, men jag tänkte dela med mig av den ändå. Oredigerad och allt, direkt från min gymnasietid:

Hastighetsbegränsningar, ett ont omen enligt många förare. Fast egentligen, vad är det för fel på att rädda liv om man kan? Jag skulle vilja påstå att begränsningarna finns där i förebyggande syfte, för att rädda så många liv som möjligt. Vi stöter på dessa skyltar på livets vägar också, de finns där för att hindra oss att rusa iväg. Ibland måste man stanna upp och ofta känner man inte själv när det behövs. Det är där som 30-skyltarna kommer som en gåva. Vi känner en plikt till att vara laglydig, att följa reglerna och utnyttjar det därför som en ursäkt för att varva ner. Men det är nog inte många som ärligt kan påstå att de ogillar sträckorna med 110 km/h. Där får vi chansen att fly, rusa ifrån alla problem och bara låtsas som om allt är bra. De sträckorna är minst lika viktiga för att vi ska leva, för att vi ska må bra längs livets vägbanor.

 

Du kanske någon gång kommer till en återvändsgräns och tänker på den bortslösade tiden det tog att komma dit, men glöm inte bort allt du upplevt längs vägen. Det är inte alltid målet som är det viktiga, utan resan. Låt irritationen rinna av, gå tillbaka och välj en annan väg. Trafikljuset slår kanske om till rött just då du kommer, men bli inte arg. Se det positiva i situationen och slappna av medan du kan. Du har just fått en giltig ursäkt till att slappa, använd den!

 

Kanske passerar du en olycka längs färden eller råkar ut för en själv. Någon nära som blir skadad eller någon du aldrig sett. Det spelar ingen roll vem det är, du kommer ändå att bli mer eller mindre ledsen, speciellt ifall någon olycksam lämnar in bagaget och säger upp sig, lämnar jordelivet. Tänk då på hur du velat att folk skulle reagera om du varit den som sagt adjö, inte med ord utan genom att lämna din kropp kall och blek. Hade du velat att världen skulle stanna av? Antagligen inte. Hade du velat att dina nära och kära skulle stanna av och förstöra sina liv för att sörja dig? Absolut inte! Klart du kanske velat att de skulle sörja dig, men inte förstöra sina liv genom att gräva ner sig i sorgen. Det du skulle ha velat att de skulle göra är att komma ihåg dig. Komma ihåg dig och kunna glädjas av vad de upplevt med dig. Kunna skratta åt de saker som du sa utan att känna att de driver med en död person; de visar sin uppskattning genom att hålla dig vid liv i minnena. Och precis så vill de att du ska göra om den eviga sömnen drabbar någon av dina nära… Så småningom kommer du att orka passera olyckan längs vägen. Du kommer då att komma till nya problem eller snarare dilemman. Det viktiga är att du inte ger upp!

 

Den dagen du kommer till den mörka tunneln och det inte finns någon annan väg att gå, den dagen kommer du känna depressionen lägga sig som ett tjockt täcke över dig. Men en tunnel har såklart två ändar, så se framåt och du kommer snart att se ljuset från den andra änden. Tunneln kan vara rätt kort men också väldigt lång, hang on there cowboy, du når ljuset om du bara håller ut. Den lättnad som slänger sig i ditt ansikte likt en svalkande vind på sommaren kommer att vara obeskrivlig. Du gick in i ena änden och kommer ut i andra starkare än någonsin, härdad. Kanske är det en grön äng där, kanske rent av en soptipp, men det spelar ingen roll för du klarade dig genom tunneln så nu känns det som om inget kan stoppa dig. Din styrka genom tunneln eller motorstoppet som var så nära har påverkat din omgivning. I vilket av fallen så kommer det visa sig att du klarat en tuff period och nu är på väg tillbaka. Har du orkat hålla dig positiv i mörkret ska du ha all credit för det, din äng blommar säkert för fullt. Har du tagit dig igenom men snubblat omkull mer än en gång är det ännu bättre, du har ju rest dig. Din omgivning verkar säkert väldigt dyster men det kommer att ordna sig lika snabbt som du själv återhämtar dig.

 

Vägar är inte fria från hinder. Ett träd kan ha ramlat rätt över vägen, men gör något åt det då! Lätt för dig att säga tänker du antagligen. Jag kan inget annat än att hålla med; det är lätt för mig att säga då det inte handlar om mig. Men det är du som måste flytta trädet, visst kan du få hjälp, men då måste du ta initiativet och be om den. Så varför tar du inte emot någon av de händer som sträcks ut? Jag skulle gissa på att du är rädd. Rädd för att verka för vek. Du vill helt enkelt inte släppa in vem som helst i din bil och de du litar på skrämmer bort dig, du förtjänar inte att folk bryr sig enligt dig. Ingen säger att du ska lämna din bil olåst, bara att du kanske borde öppna den lite oftare. Åt de du litar på i alla fall. Tro mig, du förtjänar det.

Du kommer att stöta på massor av människor längs vägen, många du ogillar och förhoppningsvis fler som du gillar. Men snälla, döm inte bilen efter färgen. Även om du träffar någon då du väntar på bussen, bara under några sekunder. Även om du aldrig mer kommer se den personen, ge den en chans. Du kanske ogillar damen som står där redan då hon svarar på ditt hej med en sur ton i rösten och en nedvärderande blick. Har du tänkt på att hon kanske känner sig underlägsen? Det kan vara hennes sätt att skydda sig från din inbillade överlägsenhet. Tänk på det nästa gång och ge folk en chans.

 

Enkelriktade gator är alltid ett irritationsmoment; man tittar åt båda hållen men det kommer bara bilar från ett. Om du längs din färd kommer in på en sådan, ta det lugnt. Man kör inte in på en sådan väg såvida man inte vet vart den ska eller om man kört vilse. Enkelriktat kan vara bra, du behöver ju inte välja väg, du kan bara gå rakt fram. Och om det nu är så att du kört vilse, man hittar inga nya stigar utan att tappa bort sig.

 

Vägen kan inte fortsätta i all evighet, det är sant. Alla vägar har sitt slut. För en del är det skrämmande. De vill veta när de närmar sig slutet. Det vill nog alla, mer eller mindre. En del tar en dag i taget, levet i nuet. Helt okej det också, gör som du vill. Hur du än gör så kommer slutet på vägen förr eller senare. För vissa för tidigt, för andra senare än vad de velat. Men glöm inte bort att slutmålet inte behöver betyda slutet för alltid. Haka inte upp dig på en korsning, det blir bara värre. Stressa inte för den delen utan njut av din omgivning. Vi har alla ett öde men det ändras hela tiden efter våra beslut. Ödet styr inte oss, vi styr ödet. Ta vara på de fina stunderna och kom över de sämre, livet är trots allt kort och vi lever bara en gång…

 

---

I övrigt har söndagen ägnats åt mycket promenader och mycket frisk luft, skönt! Nu har vi laddat för en ny vecka och på onsdag bär det av till Sveg :D //Elin

 

For idag till mina gamla områden (läs Gluntens) för att kapa bort lite hår. Bokade igår kväll en tid på Salong Cut efter att syster googlat runt för att se om det finns några billigare frisörer i Umeå och tänk det finns det visst! 290 kronor för studenter, som hittat! Till råga på allt var hon som klippte mig (Marie om jag minns rätt) jättetrevlig och jag blev väldigt lycklig när jag märkte att hon verkligen talade om vad hon tyckte.

Är det någon jag fasar över så är det frisörer som gör det de tror de vill att jag ska göra istället för att komma med förslag på vad de tycker passar mig eller inte. När jag sa att jag tänkte att jag skulle klippa kort tyckte hon att jag skulle behålla lite av längden eftersom mitt självfall troligast skulle göra en kort frisyr besvärlig. Så det blev betydligt kortare än tidigare, ja ni kan ju titta på bilderna, men inte en kort frisyr ändå. Men bilder då kanske!

Imorse, ja eftersom jag skulle till frisören orkade jag inte sätta
upp luggen eller he den åt sidan därav hårburret :P

Jag bju på en där brillorna är på också.

Efter. Vill även påpeka att det var motvind hela vägen hem. Efter-bilden med brillorna är inte riktigt ok så den får utebli ;) Snart är det hockey, eller jag på två timmar :P Heja Sverige!

Ja ni. Imorse lämnade jag lägenheten och tog mig till campus med följande vetskaper:
1. Väderleksrapporten sa att det skulle börja regna vid 13
2. Jag skulle sluta min dag på campus vid fyra
3. Det fanns ingen regnjacka i min väska

Följande hände:
1. Det började regna vid lunch
2. Jag glömde he en plastpåse över cykelsadeln på morgonen
3. När vi slutade vid fyra regnade det fortfarande
4. Jag kommer ut till en blöt cykel och tänk att jag såklart dessutom hade ljusgrå byxor idag och som nämnt ingen regnjacka eller några regnbyxor med mig.
5. Jag torkar av sadeln så gott det går med vantarna och får cykla hem i regnet med blöta vantar :P

Ja det var väl inte världens undergång men hade jag bara varit så smart att jag stoppat ner regnjackan och kommit ihåg att he en plastpåse över sadeln imorse så hade jag inte haft något att gnälla över alls ;) Så går det när man inte tar vara på den informationen man har :P Nu står en panpizza på jäsning och på någon timme är det hockey, det gillar vi :D //Elin

Det började här:

Såg ett tag ut så här:

Och inte alltför länge senare såg det ut så här:

Innan det såg ut så här:

Och nu ser det helt enkelt ut så här:

I jämförelse ser det ut så här:

Vänta bara tills jag fixat fram lite filttyg ;) Tycker jag lyckats rätt bra jag :D Roligaste med att virka, oavsett om det handlar om en duk eller en figur, är att se skapelsen växa fram :) Hade tänkt fråga mamma om jag kunde få ta upp lite mer garn hemifrån men det glömde jag bort. Mitt garnlager är ganska tråkigt färgmässigt och framförallt börjar det sina efter diverse projekt hehe

Nu lyser solen så jag och Gin ska ta en liten promenad tror jag minsann! //Elin

Ja då var vi tillbaka i Ume efter två hyfsat intensiva dagar. I fredags susade vi iväg vid halv två och väl hemma stoppade vi i oss middag innan vi susade vidare ut till hästarna. Métisse och Cactus fyllde ju år så först blev det borstning och fotning. Lilla grå lyckades rulla sig nästan det första hon gjorde, taktiken att springa långt ifrån mig och sen ignorera longerspöet funkade alldeles utmärkt vid tredje försöket :P Men lite grus gjorde henne inte mindre snygg :)

Efter fotningen hjälpte jag tjejerna som skulle tävla medan Karin duschade sin häst och sen duschade jag Shamir. Vita hästar må vara fina men suck så drygt när det krävs minst tre schamponeringar för att få hästen ren...jag kan säga att min kropp är lite mör såhär i efterhand. Men han såg ren och fin ut iaf och huvudsaken är väl det ;) Ja sen var det bara det vanliga kvar, se till att packa det som ska packas (vilket andra syrran och skogstrollet fixade medan vi duschade tack och lov) och få sig själv duschad. Hann till och med att se lite av Sveriges match mot Norge. Den 3-1 vinsten satt fint :D Vid halv tolv tog vi oss i säng och vid fyra var det till att kliva upp igen.

Lördagen då. Ja jag spenderade dagen som tävlingssekreterare/speaker vilket inte alltid är en lyckad kombination när tävlingen väl dragit igång. Men ja det gick väl ungefär som det brukar gå, det mesta jag sa var hyfsat rätt och en del annat blev lite fel :P Tur jag är bra på att rädda upp situationer...hehe. Lyckades till exempel med att sitta och försöka med tankeöverföring genom att säga avstånd högt för mig själv för att ryttaren jag tänkte på skulle komma ihåg att det är bättre med ett stort glapp till nästa häst än att komma nära och måsta rida om på en gång...jag sa avstånd tre-fyra gånger och sen blev jag tyst en stund men jag tror mantrat fortsatte i mitt huvud för när jag då tog micken och skulle säga "startnummer 25" blev det istället "avstånd...ehm nummer 25". Alltid roade det väl någon ;)

Lastbilen kom hem lite tidigare än oss men vi var hemma vid halv åtta tror jag och efter lite ny packning så drog jag, syster och hunden iväg mot Umeå. Strax innan tio var vi på plats i lägenheten och även igår hann vi med lite av hockeymatchen. Även där skönt med vinst 4-1 mot Tjeckien ;) Vi kan väl säga som så att Joel Lundqvist är förlåten för sitt självmål i Kajobet vid det här laget :P

Hade tänkt springa Blodomloppet och få med mig större delen av familjen på det hela. Den planen gick i stöpet när det visade sig vara en tisdag. Jag är inte sämre än att jag ändrade mina planer och igår anmälde jag mig till promenadklass, nog lika bra det med tanke på hur den tänkta träningen uteblivit ;) Får med mig Thors matte som sällskap så även om ursprungsplanen sprack kommer det bli trevligt ändå :)

Tentan avklarad, gick ifrån ÖP och kände mig rätt nöjd. Den känslan har jag saknat :P Kunde ha lagt ner lite mer energi på plugget då jag uppenbarligen haft rätt fokus men men det är sånt som händer. Nu är det gjort och nu är det helg.

Syrran lånade två amigu...två böcker med mönster för att virka söta små figurer till mig :) En är på engelska och jag har som nog svårt att hänga med i beskrivningarna på svenska men jag ska nog knäcka nötet med hjälp av bilder ;)

Går det att inte älska P3? Jag trodde det men när jag i detta nu lyssnar på dem när de diskuterar vilken slags musik barn föredrar så är jag såld. Helt galet roligt och då är det här inte ens morgonpasset, inget slår morgonpasset. Jisses.

Imorgon börja hockey-vm, yey :D Lite besviken över att jag kommer missa matchen mot Norge men men jag överlever nog :) Hoppas verkligen att vi visar upp ett tightare spel än i matcherna inför. Mot USA såg det iaf lite bättre ut än i Kajobet Hockey Games vill jag påstå. Heja Sverige! //Elin

Utan att ta ut helgen i förskott tänker jag konstatera att det kommer bli en skoj helg. Jag går på helg senast klockan 13 imorgon, efter en avklarad och förhoppningsvis lyckad tentamen, och på fredag blir det till att hänga med syster till plugget för att vi ska kunna dra från Umeå i samma sekund hon slutar.

Ni anar inte vilken grym plan vi lagt upp för fredagen, mycket viktigt eftersom vi kommer att nå destination skogen kring halv fyra och då ska hinna med att duscha tre hästar, fota två, se till att allt är iordning för en tiiidig lördagsmorgon och så hjälpa de yngre tjejerna med genrepet inför tävlingen. Mycket att göra men roligt :)

På lördag blir det till att agera speaker och förhoppningsvis ska vi lyckas med att anordna en magisk tävling! Men en sak i taget. Tenta imorgon. Sen tagga till ;) //Elin