Gåta

19 augusti 2009 ca 12.00 våning 7
1 september 2009 ca 17.10 våning 2
25 september 2009 ca 21.00 våning 4
30 september 2009 ca 20.00 våning 4
19 oktober 2009 ca ? våning 4
2 februari 2010 ca 21.00 våning ?
7 februari 18.20 våning ?
28 september 17.40 våning 2

Nä jag har inte blivit galen, eller kanske lite, tänkte bara redogöra för de älskade brandlarmen som gått sen jag flyttade in. Glöm då inte att min och min grannes ringklocka löpte amok vid 21 på kvällen den 6 oktober också. Av dessa...ÅTTA alarm har jag fått ringa in SJU av dem och larmet har inte startat på vår våning EN ENDA GÅNG. Jag ä int bitter...jo lite faktiskt. På måndag ska jag gå och prata med värden, börjar misstänka att jag är svartlistad hos bostadens jour :P

Just idag kom jag dessutom hem med en kompis som promenadsällskap och möts att folksamling utanför huset eftersom larmet var igång och de såg ut som frågetecknen när jag frågade om någon ringt. Enda fördelen är att man får prata med trevligt folk man inte träffar så ofta annars :P Och märk väl att det tog 70 min för väktaren att komma efter mitt första samtal till jouren...

Nu ska jag försöka chilla och ha lite lördagskväll!

Elins slutord: Ibland hjälper det visst att bli upprörd, det är bra för själen! //Elin

Svordomar fascinerar

Ibland får jag känsla av att jag har ett lite annorlunda tankesystem än många men jag har kommit fram till att det nog egentligen handlar om att jag vädrar mina lite knasiga funderar utan problem :P Fan. Jävla. Helvete. Ursäkta men jag fascineras faktiskt av svordomar. Kanske inte just av orden i sig men av huruvida de upprör eller inte.

Hur kommer det sig att vissa upprörs av svordomar och att andra använder dem lika ofta som ett ord som "och"? Jag svär rätt mycket, det är inget jag är stolt över utan bara fakta. Är det status att svära? Ja, i vissa sammanhang tror jag att vissa individer vinner status genom sitt sätt att använda språket, genom att till exempel svära.

Egentligen är det samma princip som att använda "fina ord". Om jag är ekonom sitter jag kanske och diskuterar samhällets ekonomi och då är det rätt troligt att jag använder fackord, ord som utstrålar att jag vet vad jag talar om fastän jag kanske inte alls är speciellt kompetent. Ord är makt.

För ett tag sedan hörde jag en kanske 7-årig flicka skrika till sin hund "fan jävla hundfan, det där ger du fan i!" Jag kan inte svära på (hehe) att det var exakt det hon skrek men det haglade svordomar. Den här tjejen hade förmodligen lyssnat på sina föräldrar och om hon då ser upp till dem vill hon ju såklart prata som dem också. Yttre påverkan.

När jag gick låg- och mellanstadiet fick vi inte svära. Inte på högstadiet heller om vi ska vara ärliga, vilket dock inte spelade så stor roll då. Fram till sjuan svor jag aldrig. Nu ljög jag för jag minns en gång när jag talade om för en av killarna, som retade mig för att jag inte svor och sa att jag inte kunde, att jag kunde minsann säga både fan, jävlar och helvete men jag valde att inte göra det. Till slut ledsnade jag på att jämnåriga gnällde på att jag inte svor och dessutom såg jag i den åldern inget fel med "bassvordomarna".

Är det fel att svära? Jag vill påstå att det är upp till var och en. De flesta som svär använder orden som förstärkning vilket jag tycker är helt okej, däremot behövs kanske inte tre svordomar i varje mening. Då blir det bara tjatigt.

Som sagt, det är rätt fascinerande och jag skulle kunna hålla på hela dagen (speciellt eftersom jag har en språksociologibok i närheten som får tankarna att snurra) men jag tror att jag sagt tillräckligt för denna gång :)

Elins ord: Det går inte att komma undan yttre påverkan, men man kan vara medveten om den och göra val :)

Ni anar inte

Jag vet inte om det går att förstå hur arg man kan bli över en dålig gardinstång och hur lättad man blir av att få en annan som är helt fantastisk, det är i alla fall jag så jag känt tidigare (det förstnämnda) och hur jag känner nu :D Jag har tagit bort tråcklingen på gardinerna som jag sagt att jag skulle och även flyttat stången så bara för att jag blev lite smått lycklig så måste jag visa upp hur det blev även om bilderna kunnat vara bättre ;D

Nej, mitt rum är inte snett men däremot var fotografen sne ;P

Den breda fönsterbrädan som tidigare gjort att jag tråcklat upp mina
golvlånga gardiner, but not anymore :D

Fint rynk :D Lite suddigt då jag valde bord blixten men :P Så då har ni fått bildbevis på att jag fixat gardinerna också, har till och med hunnit bära ut mina köksredskap till köket så nu har jag en hylla till i garderoben, lyx ;P Måste passa på att dela med mig av min upprördhet också. TV4 direktsänder premiärmatchen för FHC-TIK!!! Varför inte BIF-MODO?!?!?!? :( Dumma dem! Nu måste jag fortsätta att sura och jobba vidare :P /Elin


Kopiatör kanske?

Vad kallar man en person som kopierar, kopiatör kanske? Jag vet inte, men idag kom jag i alla fall fram till att jag inte har en framtid som "kopiatör". Jag var in till Ub med Malin och vi kopierade lite av det vi ska ha i kursen och ja jag hade nog en bekymmersrynka mellan ögonen under hela processen. Kopiatorer stressar mig. Jag vet inte varför men de gör det bara. Kanske det bero på hur mycket som kan gå fel...haha ja jag får undvika att kopiera saker när jag kommer ut i arbetslivet bara...lycka till Elin, jag glömde nog för en stund att jag läser till lärare ;P

Btw, varför kallar man nudlar för studentmat egentligen? Okej jag kan förstå om det har att göra med att det går fort att tillaga och att man egentligen inte behöver något till men det blir ju billigare att köpa makaroner och det är godare också. Jag gillar nudlar, men jag älskar pasta :D Dessutom är makaroner fortfarande goda dagen efter, nudlarna jag lagade igår var inte så supergoda idag :P

På schemat för dagen står det inte så mycket. Jag ska ta bort tråcklingen på gardinerna för nu har jag en gardinstång som jag kan flytta så att fönsterbrädan inte är ivägen för mina lååånga gardiner :D Så har jag inte lyckats packa upp min sista väska än. Det kan bero på att jag inte har så mycket plats i garderoben...måste vika om. Jaha det var väl intressant information, yes indeed. Får se om jag orkar börja läsa nått av ur den stora högen litteratur fast Flickan som lekte med elden lockar som mer...:P

Elins slutord: Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder! (Det finns dock dåliga paraplyn som inte klarar vinden i Umeå...) /Elin

Stieg Larsson och matbröd

Funderade över varför det var aska/sot lite här och var imorse men så visade det sig att det brunnit inne på byn vid tre inatt och ett tidningsbud som hade "kört runt" hade rapporterat det. Ehm alltså, tidningsbuden kör inte runt för skoj skull utan det är faktiskt deras jobb :P Jag vet inte men alla vi här hemma reagerade på sättet ÖA uttryckt sig och fick oss ett gott skratt ;P

Är smått less i rygg/axlar efter att ha jobbat ihop åtta stycken matbrödsdegar mer eller mindre i sträck men nu har vi minsann ordentligt med bröd och fika att ta med oss till helgens tävlingsäventyr. 8*15 matbrödsbullar, 1 sats kokostoppar, en sats kanelprickar och en sats muffins har hunnits med under dagen och förutom det steker syrran klart pannkakorna vi ska ha med till middag och när jag ska övervaka kvällens hockey ska jag koka potatis som ska ner i potatissallad senare i veckan. Märk väl att vi ännu inte hunnit hämta hem hästarna och syrran ska rida, fullt upp i Söomån idag. Tror mamma bakar matbröd borta hos sig också :P

Fick låna Stieg Larssons millenium-triologi av brorsan när vi var ner till Övik på ispremiären och efter att ha avverkat Män som hatar kvinnor har jag nu tagit mig drygt 10 kapitel in i Flickan som lekte med elden. Jag är oftast väldigt skeptisk när jag börjar läsa böcker som man "ska" ha läst men jag måste säga att jag inte varit uttråkad i min läsning under en sekund än så länge. Bra böcker med andra ord.

Bäst att ta tag i det sista nu så det hinns till hockey, tur att vi är ett effektivt team! //Elin

Tänk om...

Det finns många tänk om här i världen. Tänk om det börjar regna om jag dödar spindeln som terroriserar mig just nu, bäst att låta bli. Tänk om jag glömmer kudden när vi åker till Sundsvall och ska sova i lastbilen, tur att vi har en checklista. Tänk om jag vaknar imorgon och det är snö på marken, oj då skulle jag bli förvånad. Det går att tänka om, om precis vad som helst skulle jag vilja påstå. Tänk om Modo vinner mot SAIK ikväll, oj oj då kommer jag vara lycklig ;)

Idag ska det bakas så att vi har fika att ta med oss när vi åker iväg på tävlingsresa till helgen. Om ni inte redan snappar upp det (till exempel ovan) vill jag åter påpeka att vi ska sova i lastbilen, burr. Fast de andra har gjort det förut, när de var i Pite så nog ska det gå att klara sig två nätter i Sundsvall. Det är ju liksom varmare breddgrad också ;)

Åtta hästar ute i hagen (hagarna om jag ska vara petig) nu, vet inte riktigt hur det gick till :P Ferre, som jag kallar nykomlingen, lyckades smita in i de andras hage igår kväll. Eftersom han har skor bak var det inte direkt önskvärt men det gick bra och vi fiskade ut honom ur hagen innan de hann börja stoja. Han heter Meesa Fernando Fear men så fort jag ska säga Fernando blir det Ferdinand istället så därför gör jag det enkelt för mig själv och kallar honom Ferre. Det låter dessutom bra tillsammans med Pirri. Pirri och Ferre, Ferre och Pirri ja ni blir de inte ett radarpar så blir jag besviken. Känns troligt att jag blir besviken för Pirri är som en hök över sin skyddsling Métisse. Men men vi ser väl. Oj där dödade jag spindeln, jaja det såg ändå ut att bli regn.

Elins slutord: Heja Modo! (kom igen ni kan inte ha väntat er något annat) //Elin

No nervs, no neeeeervs

Varje dag ger mig något nytt att tänka på. Oj vad ni blev förvånad där, det hade ni aldrig kunnat tro. Det dagen just lärde mig (fick mig att tänka på om vi ska vara petiga) är att jag inte har några nerver när det gäller hockey. I ärlighetens namn är det kanske just det jag har, nervösa nerver som inte pallar att Modo just nu ligger under med ett mål mot Luleå. Det blir inte bättre av att SAIK kvitterat mot Löven och att jag förmodligen kommer få det rubbed in om vi inte vinner ikväll. Men jag misströstar ej för jag tror på Modo!

Men just det nerver var det ju. Jo jag pallar inte när vi ligger under, det tycker väl ingen om kanske...sedan matchen mot SAIK i slutet av förra säsongen (när de gjorde mål på oss med 0,6 sek kvar) tål jag heller inte när vi leder eller när det är oavgjort för den delen för allt kan innebära att vi förlorar och det är helt enkelt för jobbigt att förlora.

Har förresten haft besök från nordligare trakter av vänner från korridoren. Väldigt trevligt och det var väldigt kul att se dem efter långa sommaren :) Nu sitter jag och håller tumarna för att min vägbeskrivning inte villar bort dem på väg till Ume bara...vadå jag har inte körkort plus att mitt lokalsinne är kasst...hehe

Fyra minuter kvar av matchen och nu måste jag sitta och stirra på live-uppdateringen tills vi gör mål för jag tror faktiskt att det hjälper! Elins slutord: Allt som inte förstör hjälper! ;P //Elin

Heja Sverige!

När jag säger heja finns det endast två naturliga följder (om det inte är ditt eller mitt namn ;P) och det är Modo (i de flesta fallen) eller Sverige! Jag har med andra ord ett erkännande att göra, jag är nationalistisk som bara den - när det gäller SPORT! :D Det spelar ingen roll om det är golf, brottning eller hockey, jag hejar alltid på Sverige och vill ni veta den egentliga orsaken? Förutom att jag då kan påstås vara nationalistisk angående sport. Jo när Sverige (en svenska idrottare eller ett svenskt lag) vinner eller tar medalj, då är det som att jag vinner och känslorna riktigt flödar ;D

Är det inte något extra med att se Therese Ahlshammars ögon stråla av glädje när hon tagit guld på 50 meter frisim eller när Rolf-Göran Bengtsson får sin förtjänade framgång och tar emot en silvermedalj i OS? Nu kanske inte ni alla har koll på simning eller ridsporten men jag tror nog att de flesta av er har händelser ni kan känna igen er i. Det behöver inte handla om sport men av detta kan vi konstatera följande: delad glädje ÄR dubbel glädje!

Dock tåls att påpeka att jag blir lika påverkad av motgångar i sportvärlden. Jag kommer nog aldrig glömma JVM 2008 när Sverige tog sin första medalj i JVM sedan 1996 genom att ta hem silvret. Det borde ha varit en glädjefylld vinst men det jag minns är förlusten mot Kanada i övertid och Jhonas Enroth som sjönk ihop i målburen. Sista året han kunde spela JVM och han var grym och det var sååå nära. Jag var smått deprimerad i veckor och jag har aldrig spelat hockey och aldrig träffat laget.

Jag tror det är dags för Elins slutord att komma tillbaka efter semestern: Sport berör! /Elin

Mobilterror

Rubriken är något missvisande men jag börjar tro att jag kan kalla mig mobilterrorist, eller något annat passande för en som sabbar mobiler hela tiden...Först tappade jag min Sony Ericsson i snön i vintras, den kom fram i tö men batteriet fick bytas...sen tappar jag den i golvet ett halvår senare (inte första gången men definitivt sista) och skärmen dog. Jag lyckades iaf att rädda mina saker och kontakter, sådär en vecka senare *tur*.

När jag gett upp min kära vän så fick jag låna en Nokia av syster...efter en vecka strejkar den och vägrar skicka sms. Det är väl inte hela världen tänker ni kanske men för att förklara det hela, jag skickar i princip bara sms eftersom jag har ett abonnemang där sms är gratis och pga att jag valt att överleva på mitt studiebidrag i universitetsdjungeln så måste jag helt enkelt tänka ekonomiskt (snåla om ni så vill det).

Tanken var att jag skulle låna hennes Samsung istället men så kom brorsan på att andra syrran hade en siemens liggande så nu har jag den. Än så länge fungerar den och den är oerhört trevlig att skriva sms på så det kanske var bäst det som hände ändå ;P En rolig historia kring det dock...jag lyckades inte hitta mellanslag när jag nyss bytt till den :S Sen innan jag insåg hur jag bläddrar i ord...haha ja ni skulle ha sett hjärncellerna springa runt :D Men nu är vi vänner och jag hoppas den håller ett tag :P

Over and out! /Elin

Ispremiären avklarad :D

Idag var det då dags för Modos ispremiär. Tänkte jag skulle börja med en glädjande nyhet eftersom jag hört talas om att Skellefteås ispremiärer ska vara så väldigt bra med mycket publik...Skellefteå hade 4500 besökare i torsdag och vi hade...*trumvirvel*...4722 besökare :D VI VANN :D Hehe inte för att det är något krig mot Skellefteå men jag måste som njuta medan jag kan ;)

För övrigt vann vi, Modo alltså, mot bandylandslaget i både skills competition och i hockey/bandymatchen :D Såklart, något annat hade ju varit skämmigt ;P Kul att se dock och framförallt härligt att se att bandykillarna nästan fick lika mycket jubel och applåder som hockeyspelarna vid presentationen av lagen. Måste dock gnälla lite på den så kallade matchen få bandykillarna fick mer jubel när de gjorde mål än Modo, det repade sig dock mot slutet men ändå :P Vi var knappast de enda som var där för Modo ;P

Vanligtvis brukar det handla om intermatch där Modofostrade NHL-spelare är med men som sagt spelade de mot bandylandslaget idag. Daniel Sedin invigde väl kubbyran så det var väl därför de hittade på något annat i år ;P Skämtåsido, det var en rolig idé och jag hoppas att de hittar på något liknande nästa år :) Måste dock få poängtera att vi satt, i princip, bredvid Zuccarello (och eventuellt Tobias Enström, honom känner jag inte igen som civil person :P) på läktaren. Känns lite fjortis att ta upp det men vadå modospelarna är ju mina idoler så lite nöjd måste jag få vara ;P

Mest jubel var det nog dock när Victor Hedman fick priset som årets back för...tredje året i rad? Ja jag tror det iaf så lättade nästan taket då :P Jag kom nästan ihåg alla 13 nya spelare när jag skulle räkna upp dem för Carro...det pinsamma i historien är att en av de två jag glömde var Niko Dimitrakos...inte okej! :P

Så då har ni som inte var där (och som därmed missade en religiös upplevelse) fått en liten rapport :D It was a lovely day and I'm in hockeyheaven right now :D Nu är det försäsong som väntar, jag måste kolla upp matcherna...och sen den 16 september smäller det nere i Gävle då vi möter Brynäs i premiärmatchen :D

Lev väl! //Elin

Det finns många fördelar

Det finns många fördelar med att spendera sommaren hemma på "gården" med föräldrar och en av dem är att jag får skratta oerhört mycket. Ett gott skratt förlänger ju livet och efter ikväll kommer jag nog att bli minst 1000 år i så fall :P Lillebror kommer in med jämna mellanrum för att visa sina nya dancemoves som han utformar i hm...någon slags dans battle med lillasyster? Ja det verkar så, i alla fall har han visat att han kan röra olika kroppsdelar med hjälp av ett osynligt snöre han håller i handen...eh ja om ni inte förstod det där så kommer ni inte förstå om jag förklarar igen. Vi testar att citerar lite istället.

Kent: Elin titta jag kan breakdansa (brister i skratt och måste samla sig)

Elin: Vänta kan du räcka mig glasögonen (det var inte för att jag skulle se honom utan texten på datorn)

Kent: Sen kolla nu (sätter sig på golvet med benen i kors och vrider sig runt med hjälp av händerna tills han tappar kraften av skratt)

Efter det vet jag inte riktigt vad som hände men jag tror att han visade mig ännu ett move, dock skrattade jag för mycket för att kunna ta in det :P

Nu kom han just in och talade om för mig att han "just bought showershorts for the man that has nothing to hide but still wants to"...märk väl att det är ett citat ur tv-serien Psych och att han hade sina snickarbyxor med stora byxfickor lagomt stora att gömma schampo med mera i. Mina syskon borde jobba inom reklambranschen eller nått haha well nu ska jag återgå till att ha en skojig kväll men ha det gött // Elin

I'm not sure, but maybe :)

När jag bodde i korridor på Mariehem behövde jag aldrig prata engelska utom kanske några få gånger under de sista veckorna. Sedan flyttade jag in på Tunnelbacken och helt plötsligt är jag nästan omgiven av utbytesstudenter och jag börjar automatiskt prata engelska när jag går ut i köket/allrummet. Jaha, tänker ni kanske. Jo min poäng med det hela är det faktum att jag nu haft "sommarlov" utan några vidare krav att prata engelska och snart är det dags att återvända.

Det bästa med det hela är att det nästan är som att cykla. Jag tänker inte säga att jag känner mig bekväm med att prata engelska eftersom jag är den självkritiska personen jag är (med andra ord inte anser att jag pratar bra engelska) men det börjar som gå av sig själv. Med andra ord tar det nog inte lång tid innan jag kommer in i vanan igen. Det faktum att jag dessutom tycker om att titta på serier på nätet (mao utan text) och har en tendens att blanda in engelskan i svenskan (ibland passar engelska uttryck helt enkelt bättre) gör det hela mycket enklare för om vi ska vara ärlig så tar jag nog aldrig en paus från engelskan. Den finns överallt och ingenstans :)

Nä det kanske är bäst att sova lite...japp så får det bli för sedan väntar morgondagen och då vet man aldrig vad som kan hända :D Sweet dreams //Elin