Heja Sverige!
När jag säger heja finns det endast två naturliga följder (om det inte är ditt eller mitt namn ;P) och det är Modo (i de flesta fallen) eller Sverige! Jag har med andra ord ett erkännande att göra, jag är nationalistisk som bara den - när det gäller SPORT! :D Det spelar ingen roll om det är golf, brottning eller hockey, jag hejar alltid på Sverige och vill ni veta den egentliga orsaken? Förutom att jag då kan påstås vara nationalistisk angående sport. Jo när Sverige (en svenska idrottare eller ett svenskt lag) vinner eller tar medalj, då är det som att jag vinner och känslorna riktigt flödar ;D
Är det inte något extra med att se Therese Ahlshammars ögon stråla av glädje när hon tagit guld på 50 meter frisim eller när Rolf-Göran Bengtsson får sin förtjänade framgång och tar emot en silvermedalj i OS? Nu kanske inte ni alla har koll på simning eller ridsporten men jag tror nog att de flesta av er har händelser ni kan känna igen er i. Det behöver inte handla om sport men av detta kan vi konstatera följande: delad glädje ÄR dubbel glädje!
Dock tåls att påpeka att jag blir lika påverkad av motgångar i sportvärlden. Jag kommer nog aldrig glömma JVM 2008 när Sverige tog sin första medalj i JVM sedan 1996 genom att ta hem silvret. Det borde ha varit en glädjefylld vinst men det jag minns är förlusten mot Kanada i övertid och Jhonas Enroth som sjönk ihop i målburen. Sista året han kunde spela JVM och han var grym och det var sååå nära. Jag var smått deprimerad i veckor och jag har aldrig spelat hockey och aldrig träffat laget.
Jag tror det är dags för Elins slutord att komma tillbaka efter semestern: Sport berör! /Elin
Är det inte något extra med att se Therese Ahlshammars ögon stråla av glädje när hon tagit guld på 50 meter frisim eller när Rolf-Göran Bengtsson får sin förtjänade framgång och tar emot en silvermedalj i OS? Nu kanske inte ni alla har koll på simning eller ridsporten men jag tror nog att de flesta av er har händelser ni kan känna igen er i. Det behöver inte handla om sport men av detta kan vi konstatera följande: delad glädje ÄR dubbel glädje!
Dock tåls att påpeka att jag blir lika påverkad av motgångar i sportvärlden. Jag kommer nog aldrig glömma JVM 2008 när Sverige tog sin första medalj i JVM sedan 1996 genom att ta hem silvret. Det borde ha varit en glädjefylld vinst men det jag minns är förlusten mot Kanada i övertid och Jhonas Enroth som sjönk ihop i målburen. Sista året han kunde spela JVM och han var grym och det var sååå nära. Jag var smått deprimerad i veckor och jag har aldrig spelat hockey och aldrig träffat laget.
Jag tror det är dags för Elins slutord att komma tillbaka efter semestern: Sport berör! /Elin
Kommentarer
Trackback
