elinegnor

Jag säger då det, kan inte låta bli att dela med mig av den konversation som just ägde rum mellan mig och syster. Tror jag låter er läsa och reflektera över det en stund innan jag leverar min magiska poäng med det här inlägget.

Elin: går det bra för dig?

Karin: *ohörbar kommentar som dock låter positiv*

Elin: jag väntade mig något i stil med "går det bra för dig eller?!" vad säger det om dig egentligen? *skratt*

Karin: att jag är på bra humör idag eller just nu iaf för jag har just fått choklad *skratt*

*båda återgår till sitt*

Karin: men kan du hålla käften eller?!

Elin: *skrattar*

Karin: vad skrattar du åt nu då?

Elin: "men kan du hålla käften eller"

Karin: jaha ja men jag sa ju till glaset

Say no more liksom, tänk vad livet vore trist utan våra fantastiska konversationer! Jag säger då det, jag skulle ha ett fruktansvärt trist liv utan mina fantastiska syskon och föräldrar! Det finns som ingen annan som förstår vad jag säger innan jag ens sagt det eller förstår precis vad jag menar fastän det jag säger är helt oförståeligt. Tacka vet jag min familj! //Elin