elinegnor

Jag tycker inte om när andra nedvärderar sig själv. Det där lät väldigt dömande. Om vi säger så här, jag brukar försöka peppa de som är väldigt självkritiska för det är helt enkelt inte hälsosamt att såga sig själv och det gör sällan något bättre. Det komiska med det hela är att jag är rätt så självkritisk själv och framförallt så har jag lättare att komma på saker jag kunde gjort bättre än de jag gjort bra. Men jag jobbar på det.

Under min tid på lärarutbildningen har jag kommit på ett sätt att hantera min självkritik. Varje gång jag gnäller på hur jag gjort något eller att jag inte kan något eller dylikt tänker jag så här: "vad hade jag sagt till mig själv om jag varit min lärare?" För så är det, hade någon av mina elever varit onödigt självkritisk hade jag troligast sagt åt dem och talat om för dem vad de gjort bra och försökt vända på det som de tycker att de gjort dåligt. Ett klyschigt exempel är det här med omtentor, ja det är faktiskt en chans att lära sig det än bättre.

Gick och funderade på det här på vägen hem från tentamen som jag troligast kommer behöva göra om i mars. En del av mig ser omtentor som ett misslyckande men det lustiga är att det gäller bara mig själv. Jag tycker inte att omtentor i allmänhet är misslyckanden men jag tycker att jag misslyckats om jag får underkänt. Eftersom jag gav upp efter två timmar idag kände jag mig inte det minsta nöjd när jag gick hemåt i snövädret. Så vad skulle lärar-Elin sagt till elev-Elin? Steg 1, du kan aldrig vara säker på att du fått underkänt förrän resultatet kommit. Steg 2, vad är det värsta som kan hända om du får underkänt? Att jag får göra om den och det har jag överlevt. Så, summan av den afrikanska touchen (drickyoghurten som står bredvid mig), jag tar helg och låtsas som att tentan inte finns tills resultaten kommer och så lägger jag upp en ny plan då ;) //Elin