elinegnor

Det här med att få uttrycka att jag är norrlänning är som rätt viktigt för mig. Geografisk tillhörighet eller nått haha Men så är det ju en del så att säga nordligare norrlänningar som brukar ha åsikter kring huruvida Övik är Norrland eller inte. Vilket det såklart är. Som jag brukar säga, i höjd med Sundsvall har vi Sveriges alldeles egna ekvator så alltså är allt norr om Sundsvall Norra Sverige = Norrland och allt söder om Sundsvall södra Sverige. Piece of cake.

I övrigt är jag inte bara nöjd över att kunna kalla mig norrlänning utan jag är även rätt nöjd med att vara från Övik. Tycker om staden och kommunen för den delen och när folk snackar om dövik och så vidare slår mitt dövöra till. Men nu till kärnan av detta inlägg. När vi i förra veckan hade vår första gruppträff tog vi en runda och talade om vad vi heter och så. När jag då säger att jag är från Övik tyckte en av tjejerna att "Jag misstänkte nästan det, det hörs". Hennes mamma är tydligen från Övik så hon kanske har bättre öra för det men jag kände mig rätt nöjd över det uttalandet ändå :)

Så när jag igår satt och pratade med de jag jobbar med så fick jag samma kommentar när jag nämnde att jag är från Övik, "vet du det hörs faktiskt". Så kom vi in på den klassiska diskussionen kring hur många ångermanlänningar säger "sjuan" osv. Jag ska göra mitt bästa för att återge skillnaden i skrift men jag och många Öviksbor/ångermanlänningar säger "sjuuuuan" medan exempelvis umebor, stockholmare och ja större delen av övriga Sverige tydligen mer säger sju-an. Så kan det vara :P

Så även om min dialekt slätats ut lite med åren, diss för det, hörs det fortfarande vart jag kommer från och det känns ju bra :P Det är inte lätt när man är en språklig kameleont. Hm jag skrev en inlämning med den rubriken någon gång. Måste gräva fram den och ge er ett smakprov tror jag. Lämnar er med inledningen till ett annat arbete jag skrivit på universitetet. //Elin