elinegnor

Jag har fler än en gång konstaterat följande: jag är inte skapt för korridorsliv. Det är inte det att jag lider av att bo i korridor eller att jag inte trivs där jag bor nu men min världsbild går helt enkelt inte ihop med "normerna" i korridorsboende. Låt mig förklara.

Vi kan inledningsvis reda ut det faktumet att jag är pedant. För det är jag. Inte pedant på ett sådant sätt att jag måste ha allting perfekt eller superrent, det ska ni veta att det är sällan perfekt i mitt rum även om det oftast är rätt bra ordning. Jag är pedant på sådant vis att jag måste ha det på en viss renlighetsnivå i allmänna utrymmen för att jag inte ska bli störd av det.

Märk väl att det jag skriver i detta inlägg inte är kritik mot någon av de personligheter jag tar upp, endast konstateranden utifrån mitt perspektiv. Så här kan vi säga att det funkar att bo i korridor:

• Är du pedant/finkänslig/ordningsam av dig är det viktigt att du sänker dina förväntningar på exempelvis städning och det rejält. Det är bara att acceptera att andra inte värderar hygien/ordning på samma sätt som du.
• Är du slarvig/inte så brydd av att ta undan efter dig eller se till att följa de regler som finns så finns det en sak du kan göra: fortsätt vara dig själv och himla med ögonen åt de som försöker styra upp någon slags ordning.
• Tycker du att det är mindre lockande att använda köksutrustning som andra inte direkt diskat efter användning så finns det två saker att göra: diska utrustningen innan användning eller ha dina egna saker.
• Har du egna saker och förvarar dem i dina köksskåp kan du inte förvänta dig att folk frågar innan de lånar dem och har du tur så diskar de dem innan återlämning.

Nu ska ni få en liten lista på vad det är som gör att jag inte är skapt för korridorsliv:

• Jag är väldigt rädd om mina egna saker och även om jag gärna lånar ut dem, ifall folk frågar, har jag en tendens att lägga till "skötselråd" (snälla ta en svamp när ni diskar teflonpannan ex.) av den tidigare nämnda orsaken. Kontrollfreak? Kanske men som sagt jag är rädd om mina saker.
• I min värld så diskar man med diskmedel...kulturkrockar är inte alltid lika gulliga.
• Ifall jag delar kök med personer som inte är min familj så tar jag undan efter mig innan jag lämnar köket, det vill säga jag lämnar inte spisen med matrester överallt så att nästa person måste torka av spisen innan användning för att det inte ska bränna fast.
• Jag har lärt mig att man förpackar mat som ska stå i kylskåpet så att all annan mat inte tar smak av den, det är få som tänker så och okej om man har eget kylskåp, men när andra drabbas av att man inte tänker efter. Det finns en anledning till att jag har lock på både min mjölk och fil, jag ledsnade på att de smakade som en blandning av allt man kan hitta i en kyl och lite till.
• Det finns för många som bor i korridor som har attityden att "jag tar det där imorgon" eller "det löser sig" vilket inte riktigt är min melodi.

Med det sagt är det väl bäst att jag lyfter fram lite postiva saker med korridorslivet också så att det kommer fram att poängen inte är att dissa korridorslivet, bara att konstatera att jag inte är skapt för att bo så.

• Jag har en extra familj utanför rummet
• Jag får lära känna massa nya människor eftersom det oftast kommer nytt folk varje ny termin
• Jag får lära känna folk från andra länder/kulturer
• Jag får genom det ovan nämnda lära mig nya saker

Jag kan säkert komma på fler saker men nu ledsnade jag på att skriva ;) //Elin