Bättre sent än aldrig
Jag tänkte ta med er på en resa några dagar bakåt. Tillbaka till en tid innan helgen, tillbaka till en tid innan "ledigheten" och framförallt tillbaka till en tid innan mars kom och störde! Misstolka mig rätt, jag har inget emot mars men oj vad tiden flyger sin väg. Tydligen kommer vi väldigt snart få tillbaka den senast skrivna tentan också :S Men nu skulle vi återvända till februari.
Det var en gång en *host* liten flicka som aldrig åkt Botniabanan sedan dess majestätiska invigning. En dag bestämde sig den *host* lilla flickan och hennes lilla Vikingvän för att utmana ödet och tillsammans färdas med Botnia från Umeå till Övik. Glad i hågen och med Modohalsduken på plats satte sig den *host* lilla flickan och Vikingen på Östra stationen för att invänta tåget.
Den fina kafeterian fick behålla sitt fika för de två resenärerna hade laddat med proviant för färden. Solen lyste och den lilla flickan och Vikingen tog in sin omgivning med eftertanke.
Medan de satt där kom två män instyrandes med ett paket och våra två äventyrare väntade med spänning på att se vad som fanns under all skyddsplast. Det roliga tog slut när plasten var borta och kvar stod ett barn gjort i sten. Den fina lilla statyn hade kommit tillbaka från semester på annan ort.
Timmarna, minutrarna och sekunderna gick och det dröjde inte länge innan den lilla flickan och Vikingen tagit sig ombord på tåget. Väl ombord förundrades de över instruktionslapparna för att fälla upp och ner brickan. De var båda klistrade bakom den uppfällda brickan. De frågade sig fundersamt: Vad ska man ha nedfällningsinstruktioner till om man redan lyckats fälla ner brickan...?
Äventyrarna lämnade sedan Umeå och den lilla flickan som satt i sin egen väg glömde bort att det inte räckte med ålder, utan även krävdes destination, när hon skulle köpa sin biljett så Vikingen fick flika in och hjälpa till. Men flickan hade ju ändå en Modohalsduk på sig ;)
Efter 30 min ofrivilligt stopp strax innan Hörnefors så anlände den lilla flickan och Vikingen till Övik för att fortsätta norrut i bil. Den lilla flickan var lite besviken över det, dock väntade, krånglet men oerhört nöjd över att hon hann hem lagom till hockeyn :D
Medan de satt där kom två män instyrandes med ett paket och våra två äventyrare väntade med spänning på att se vad som fanns under all skyddsplast. Det roliga tog slut när plasten var borta och kvar stod ett barn gjort i sten. Den fina lilla statyn hade kommit tillbaka från semester på annan ort.
Timmarna, minutrarna och sekunderna gick och det dröjde inte länge innan den lilla flickan och Vikingen tagit sig ombord på tåget. Väl ombord förundrades de över instruktionslapparna för att fälla upp och ner brickan. De var båda klistrade bakom den uppfällda brickan. De frågade sig fundersamt: Vad ska man ha nedfällningsinstruktioner till om man redan lyckats fälla ner brickan...?
Äventyrarna lämnade sedan Umeå och den lilla flickan som satt i sin egen väg glömde bort att det inte räckte med ålder, utan även krävdes destination, när hon skulle köpa sin biljett så Vikingen fick flika in och hjälpa till. Men flickan hade ju ändå en Modohalsduk på sig ;)
Efter 30 min ofrivilligt stopp strax innan Hörnefors så anlände den lilla flickan och Vikingen till Övik för att fortsätta norrut i bil. Den lilla flickan var lite besviken över det, dock väntade, krånglet men oerhört nöjd över att hon hann hem lagom till hockeyn :D
Det var historien om den lilla flickan och Vikingens fina resa till friskare vidder. Ska se till att fota min påbörjade halsduk och berätta om mina stickäventyr en annan dag. Ni kommer dock ha den turen att ni slipper att få det hela sagofierat som idag ;D Over and out! //Elin
Kommentarer
Trackback
