elinegnor

Hur kommer det sig att jag tycker det är så otroligt jobbigt att ta beslut när det kommer till att köpa saker? Jo det ska jag minsann tala om för er. Jag tycker om att ha pengar - inte att göra av med dem. Detta kan bero på ett antal saker. Att det bor en tomte i min själ som är riktigt gnällig. Att jag blivit skadad av studentlivet (studentlivet a la Elin Egnor). Att jag är på tok för rationell emellanåt. Wait for it. Ni ska få ett purfärskt exempel. (Varning för lång utläggning men följ den fetmarkerade texten för att skumma lite lätt :P)



Jag har haft otur med mobiler. Min första mobil fick jag när jag gick i nian på högstadiet och den älskade jag verkligen, så mycket man nu kan älska en mobil. Den Sony Ericssonen höll sig frisk till tvåan på gymnasiet då joysticken började krångla och jag bestämde mig för att köpa en ny. Det fick bli en LG som inte direkt visade sig vara min bästa vän men den funkade. Första året på universitetet for den åt fanders eller snarare så jävlades den så mycket att det inte fanns någon poäng att använda den.

Historien fortsätter. Jag hade sedan tur och fick en Sony Ericsson i julklapp av en bekant och den blev jag kär i. Den mobilen hamnade olyckligtvis i snöbad (det som göms i snö kommer fram i tö...) två år efter att jag fått den...det blev början på mobilförbannelsen. Jag fick låna en mobil av syster, den pajade. Jag lånade en annan...den slutade skicka sms. Sedan tog jag över en från bror och den lärde jag mig att tycka om men såklart slutade den ta emot sms i vintras. Det ledde till att jag numera använder syrrans gamla Samsung som nog kan räknas in i kategorin "stenåldersmobiler".

Innan jag fortsätter detta oerhört långa exempel vill jag påpeka att jag inte på något sätt vill nedvärdera någon mobil genom att kalla dem för stenåldersmobiler, det är bara en metafor för äldre modeller helt enkelt. Hade det här varit en bok skulle den kommentaren stått i en fotnot. Moving on.

Med två sommarjobb i år bestämde jag i våras att jag skulle få köpa mig en ny mobil när jag fått lönen, som belöning för att jag faktiskt är rätt duktig på att spara. I övrigt blir jag galen på den här mobilen alltför ofta för att det ska vara sunt så vi kan väl säga att beslutet togs av hälsoskäl ;)

Nu var jag i veckan och satte in min lön på kontot och jag insåg att, oj nu är det dags. Idag kände jag på allvar att jag borde göra verklighet av mitt beslut att köpa ny mobil så jag började kika runt. Jag har faktiskt kartlagt lite halvhjärtat under hela sommaren så jag visste ungefär vad jag var ute efter. När jag väl hitta en mobil som verkade passa mig läste jag lite recensioner och så och kom fram till att ja det här blir bra. Sen var det ju bara det jobbiga kvar...att faktiskt trycka på köpa!

Jag gjorde som jag oftast gör när jag får bestlutsångest kring något köp, jag tog mig ett snack med syrran. Är jag i Umeå har jag en tendens att ringa varierande familjemedlemmar för att fråga dem om jag är dum som tänker köpa det jag håller i handen :P

I alla fall så talar jag om för lillsyrran att:
- jag har bestämt mig för att köpa en mobil men tänk om den är dålig? :O
- den får inte kosta mer än 1000 och då verkar ju den jag valt prisvärd...
- jag skulle ju kunna köpa en billigare mobil och spara pengar...men då skulle jag lika gärna kunna behålla den jag ha och vara störig på den...så då är det bättre att köpa en som är lite mer mobil för det skulle ju vara belöningsköp inte bara nyttoköp...
- jag kanske borde prata med lillbrorsan...fast han vet ju inget mer än oss om mobiler (eller? :P)...nä jag köper den!

Kanske ska påpeka att hon kom med några smarta lines emellan som fick mig att bestämma mig ;) Puh det var en pärs men ja, jag tror att jag genom denna utdragna beskrivning av min köpångest har kommit fram till att det oftast kanske beror på att jag är lite överrationell. Men samtidigt tror jag att den rationaliteten räddar mig från många "onödiga" köp också.

Jag ser det som så här, varför köpa en ny tröja om jag inte har behovet av en? Däremot måste jag lära mig att jag kanske förtjänar att unna mig den där förbaskade tröjan ibland. Tröjan är alltså en metafor för saker överhuvudtaget om ni inte hängde med ;) Hm vi har alla våra små...tics :P Oj oj det blev ett hiskeligt långt inlägg men ni kanske är van.

2-5 dagar så får vi se ifall jag blir nöjd eller onöjd med mobilen. Sweet! Nu ska jag sofva :P

Elins slutord: Köpa kan lära sig av Spara, men Spara har en del att lära från Köpa också! //Elin

P.s. Jag vet att man brukar säga Spara och Slösa men jag tycker Slösa låter så elakt. Spara och Köpa ftw ;) D.s.