Snällhet straffar sig själv
Ordspråket lyder väl "Synden straffar sig själv" men jag har efter 21 år insett att även "snällhet" har en tendens att straffa sig själv. Jag är inget helgon vill jag påpeka men jag ska ge er några exempel så att ni förstår hur jag menar:
- Jag är alltid trevliga mot "dörrknackare" (vare sig det är Jehovas vittnen eller Socialdemokraterna) vilket innebär att jag blir fast allt mellan en kvart och en halvtimme utan att vara ett dugg intresserad. Waste of time men det är som att snäll-växeln fastnat...
- Jag har svårt att gå förbi försäljare eller dylikt folk som står och vill informera om saker eftersom jag själv vet hur det är när folk tokstirrar framåt och rusar förbi när man förväntas stoppa dem och sälja in något. Detta ger ungefär samma straff som ovan, jag får massa (för mig) ointressant information och förlorar tid som jag kunnat nyttja.
- Jag kan inte låta bli att torka undan i köket innan jag själv lagar mat vilket innebär att jag gör någon annan en björntjänst genom att städa efter dem och helt plötsligt tror de att deras mamma bor i korridoren!
- Jag tycker om att hjälpa folk för jag vet själv hur lättad jag blir över hjälp från någon när jag har problem med något. Problemet med att hjälpa andra är att du oftast inte kan vänta dig hjälp på samma nivå tillbaka. Tur då att hjälpen uppskattas i alla fall, det ger lite plåster på såren.
- Jag vill ogärna bli arg på folk, problemet blir då att när jag väl blir arg så blir jag riktigt förbannad och det hjälper oftast ingen.
Okej det finns ganska många fördelar med snällhet också. Oftast uppskattas det. Många gånger gengäldas det. Framförallt så känns det väldigt bra att kunna hjälpa någon annan även om det bara är genom att nicka och le åt något som inte intresserar dig ett dugg.
Elins slutord: Dagen blir mycket lättare med ett leende istället för spända käkar, världen är inte emot dig så länge du inte är emot världen! //Elin
- Jag är alltid trevliga mot "dörrknackare" (vare sig det är Jehovas vittnen eller Socialdemokraterna) vilket innebär att jag blir fast allt mellan en kvart och en halvtimme utan att vara ett dugg intresserad. Waste of time men det är som att snäll-växeln fastnat...
- Jag har svårt att gå förbi försäljare eller dylikt folk som står och vill informera om saker eftersom jag själv vet hur det är när folk tokstirrar framåt och rusar förbi när man förväntas stoppa dem och sälja in något. Detta ger ungefär samma straff som ovan, jag får massa (för mig) ointressant information och förlorar tid som jag kunnat nyttja.
- Jag kan inte låta bli att torka undan i köket innan jag själv lagar mat vilket innebär att jag gör någon annan en björntjänst genom att städa efter dem och helt plötsligt tror de att deras mamma bor i korridoren!
- Jag tycker om att hjälpa folk för jag vet själv hur lättad jag blir över hjälp från någon när jag har problem med något. Problemet med att hjälpa andra är att du oftast inte kan vänta dig hjälp på samma nivå tillbaka. Tur då att hjälpen uppskattas i alla fall, det ger lite plåster på såren.
- Jag vill ogärna bli arg på folk, problemet blir då att när jag väl blir arg så blir jag riktigt förbannad och det hjälper oftast ingen.
Okej det finns ganska många fördelar med snällhet också. Oftast uppskattas det. Många gånger gengäldas det. Framförallt så känns det väldigt bra att kunna hjälpa någon annan även om det bara är genom att nicka och le åt något som inte intresserar dig ett dugg.
Elins slutord: Dagen blir mycket lättare med ett leende istället för spända käkar, världen är inte emot dig så länge du inte är emot världen! //Elin
Kommentarer
Trackback
