Riktiga hockeyhjärtan
Flyter fram på besvikelsen från igår och har planerat att göra det till imorgon ungefär. I dimman finns dock ett ljus jag hade tänkt att dela med mig av. En berättelse om ett par riktiga hockeyhjärtan.
Det var den 23 november 2010 och i Fjällräven Center skulle en match mellan västerbottningarna Skellefteå AIK (som försöker sno andras klubbnamn) och Modo Hockey spelas. Efter en mållös första period kändes hoppet i atmosfären när det blev dags för period två. Hoppet koncentrerades allt mer mot ståplats när SAIK gjorde först ett mål, sedan två mål och när det i tredje perioden stod 0-4 var inte livet på topp.
Kaptenernas kapten, Per Svartvadet, klev fram och gav Modoiterna lite hopp när han satte första målet...med två minuter kvar av perioden och ställningen 1-5 tappade ordet hopp sin mening. Men DÅ blev jag påmind om det evigt klappande hockeyhjärtat när två barn på raden framför yttrade sig högt och bestämt: "Kom igen Modo kämpa, bara ett mål till! Ni kan, jag lovar jag ska skrika Modo jättehögt om ni gör mål!"
Så trots min tillfälliga hockeydepression (jag håller fortfarande fast vid min konspirationsteorin) känner jag att de där två barnen lättar lite på dimman så nu är jag snart klar med att bryta ihop :P och det är det bara att komma igen och krossa Timrå imorgon! Kan barnen hålla modet uppe med 1-5 och 2 min kvar så kan jag hålla modet uppe när vi är på en 10:onde plats i tabellen med mer än 30 omgångar kvar! Heja Modo!
Nu ska jag göra lite research för min uppsats. Har nästan valt ämne och det är alltid nått ;P Studio Allstars - Rump Shaker är en stämningshöjare ifall ni är på dåligt humör btw hahaha
Elins slutord: It ain't over until it's over! //Elin
Det var den 23 november 2010 och i Fjällräven Center skulle en match mellan västerbottningarna Skellefteå AIK (som försöker sno andras klubbnamn) och Modo Hockey spelas. Efter en mållös första period kändes hoppet i atmosfären när det blev dags för period två. Hoppet koncentrerades allt mer mot ståplats när SAIK gjorde först ett mål, sedan två mål och när det i tredje perioden stod 0-4 var inte livet på topp.
Kaptenernas kapten, Per Svartvadet, klev fram och gav Modoiterna lite hopp när han satte första målet...med två minuter kvar av perioden och ställningen 1-5 tappade ordet hopp sin mening. Men DÅ blev jag påmind om det evigt klappande hockeyhjärtat när två barn på raden framför yttrade sig högt och bestämt: "Kom igen Modo kämpa, bara ett mål till! Ni kan, jag lovar jag ska skrika Modo jättehögt om ni gör mål!"
Så trots min tillfälliga hockeydepression (jag håller fortfarande fast vid min konspirationsteorin) känner jag att de där två barnen lättar lite på dimman så nu är jag snart klar med att bryta ihop :P och det är det bara att komma igen och krossa Timrå imorgon! Kan barnen hålla modet uppe med 1-5 och 2 min kvar så kan jag hålla modet uppe när vi är på en 10:onde plats i tabellen med mer än 30 omgångar kvar! Heja Modo!
Nu ska jag göra lite research för min uppsats. Har nästan valt ämne och det är alltid nått ;P Studio Allstars - Rump Shaker är en stämningshöjare ifall ni är på dåligt humör btw hahaha
Elins slutord: It ain't over until it's over! //Elin
Kommentarer
Trackback
