elinegnor

I förmiddags när jag klev ur bilen för att kliva på bussen i Vännäs blåste det minsann så att håret flög rätt upp haha...Som vanligt var bussen halvfull, med andra ord satt det minst en person på varje sätesrad. Artig som jag är, hehe inte alls skrytsamt, så frågade jag en kvinna om jag kunde slå mig ner bredvid henne. Det är komiskt hur man ändå väljer vem man sätter sig bredvid om man måste sätta sig bredvid en främling. Det visade sig att jag gjorde ett vist val, kvinnan var väldigt trevlig och vi satt och pratade om ditt och datt. Vissa pratar inte när de sitter på bussen, andra gör det. Jag är en sådan person som gör både och beroende på den jag sätter mig bredvid. Egentligen finns det bara fördelar med att prata med främlingen man sätter sig hos, tänk vilka nya perspektiv denne kan ge dig eller du kanske till och med lär dig något nytt. Om inte annat går den 40 minuter lång bussresan bra mycket fortare. Det är så svenskt, att inte vilja sitta bredvid någon. Eller det är vad jag har fått för mig i alla fall. Nog för att jag är och vill vara svensk, men inte om det innebär att följa en trist norm. Jag är för att vara onormal om normal innebär att vara som alla andra :D

Nu är jag åter i Umeå och på ett tag ska jag åka och handla med några vänner som jag sedan ska laga middag med och sedan bär det av till Rix fm festivalen nere på kajen :) En trevlig dag med andra ord. Jag har faktiskt redan packat upp mina tre väskor eller ja...jag har tömt väskorna i alla fall ;P Det är lite saker som är på fel plats så att säga hehe men men. Jag överlevde promenixen från NUS också, det är inte speciellt långt men det blir som lite småtungt och otympligt med mycket saker men men övning ger färdighet ;P Ohhhh just jag måste ta fram min cykel :D Hm det får nog vänta till imorgon kanske ;P

Elins slutord lyder: Hellre packa tungt och få med sig allt än att packa lätt och glömma hälften ;D