Too bökigt
Vi skulle alla behöva en värld där vi fick styra varje millimeter själv tror jag. Tänk dig att du kunde styra alla personer omkring dig utan att de sa emot, då skulle vi kunna spara på irritation osv.
Egentligen finns det inget logiskt med folk som bor ihop. Alla har sina sätt att göra saker på som de tycker är rätt och alla vill göra som de själv vill. Men så vet nog alla att det oftast inte fungerar. Ibland kanske det funkar men rätt ofta blir man osams istället.
Tänk va lätt det var när man var typ fem då det fanns sätt som saker "skulle" göras på. Du behövde aldrig tänka efter själv utan gjorde bara som du förväntades göra. Eller ja det beror väl på hur man var som barn men iaf. Sen växer man upp, inser att man faktiskt har rätt till att ha en egen åsikt och att man får göra saker på sitt sätt för det finns tekniskt inget sätt som heter det rätta såvida det inte handlar om att typ att man skruvar på en mutter åt höger för annars gängar den inte fast.
En kompromiss är konsten att dela en kaka så att alla tror att de fått lika stora bitar, heter det...kompromissa kan vara bra så länge det inte går till någon slags budgivning. Kanske det viktigaste helt enkelt är att vi accepterar varandras olikheter, försöker närma oss andras nivåer vilket då borde innebära att man kommer på någon slags gemensam nivå då det gäller saker man måste styra tillsammans.
Synd att det inte finns universallösningar att tillämpa på livet...kanske det varit lättare om känslotillstånd som tjurighet och irritation inte existerade. Haha ja ni vad vet jag, inte så mkt förutom att jag nu ska fundera på morgondagen och Rix Fm ;)
Elins slutord: Det kommer alltid finnas någon som säger att du har fel, det innebär inte att du har det för det :P
Egentligen finns det inget logiskt med folk som bor ihop. Alla har sina sätt att göra saker på som de tycker är rätt och alla vill göra som de själv vill. Men så vet nog alla att det oftast inte fungerar. Ibland kanske det funkar men rätt ofta blir man osams istället.
Tänk va lätt det var när man var typ fem då det fanns sätt som saker "skulle" göras på. Du behövde aldrig tänka efter själv utan gjorde bara som du förväntades göra. Eller ja det beror väl på hur man var som barn men iaf. Sen växer man upp, inser att man faktiskt har rätt till att ha en egen åsikt och att man får göra saker på sitt sätt för det finns tekniskt inget sätt som heter det rätta såvida det inte handlar om att typ att man skruvar på en mutter åt höger för annars gängar den inte fast.
En kompromiss är konsten att dela en kaka så att alla tror att de fått lika stora bitar, heter det...kompromissa kan vara bra så länge det inte går till någon slags budgivning. Kanske det viktigaste helt enkelt är att vi accepterar varandras olikheter, försöker närma oss andras nivåer vilket då borde innebära att man kommer på någon slags gemensam nivå då det gäller saker man måste styra tillsammans.
Synd att det inte finns universallösningar att tillämpa på livet...kanske det varit lättare om känslotillstånd som tjurighet och irritation inte existerade. Haha ja ni vad vet jag, inte så mkt förutom att jag nu ska fundera på morgondagen och Rix Fm ;)
Elins slutord: Det kommer alltid finnas någon som säger att du har fel, det innebär inte att du har det för det :P
Kommentarer
Trackback
