elinegnor

 

När jag började gymnasiet var jag övertygad om att jag inte ville läsa vidare på universitet. Jag var skoltrött ut i fingertopparna men tack och lov vaknade jag till och hade tre fantastiska år på gymnasiet även om det, i livets anda, var en berg-o-dal-bana emellanåt. Säg den tid i livet som inte innehåller sådana perioder så säg ;) Helt plötsligt hade tre år gått och det var dags att ta beslut om framtidens riktning. Det slutade med att jag sökte till lite olika program på universitetet runtom i Sverige och när jag fick besked om att programmet jag sökt i Luleå lagt ner valde jag att läsa till gymnasielärare istället för lärare för tidigare åldrar som jag först varit inställd på. 

 

En anledning till att jag tvekade till att söka till lärarprogrammet var att jag då skulle läsa i fem år. Jag minns när jag var 7-8 år och fick veta att lärare läste 4-5 år...då la jag mina tankar om att bli lärare på hyllan. 4-5 år är en evighet när man är liten men som 18-19 åring kändes det som en nog lång period.

 

Här sitter jag då, drygt fem år senare, och vet inte riktigt vart tiden tagit vägen. På onsdag har vi slutopponering och förhoppningsvis blir det inte alltför mycket att ordna innan slutlig inlämning. Innan nästa vecka har jag med andra ord förhoppningsvis lärarexamen. Ansökte om examen i onsdags så den officiella examen lär jag inte få förrän juli-augusti men ändå :) Känns bra!

 

I övrigt måste jag bara få visa upp Blodomloppet-kylväskan och så slänger vi in lite fler bilder på det!