Två funderingar
Tillbaka i Umeå och jag måste bara få ventilera lite observationer jag hunnit med att göra under kvällen. Vi tar det väl i kronologisk ordning för att underlätta.
Imorse beställde jag tågbiljett för min hemresa till Umeå. Valde att ta den som mobilbiljett då det är det smidigaste ever. Glömde dock av att hålla koll på om jag fått den eller inte och när jag, en halvtimme innan avfärd från skogen, insåg att jag inte fått någon så fanns det bara en sak att göra. Ringa kundtjänst.
Många av er känner till proceduren. Ring numret till kundtjänst. Lyssna på en mekanisk kvinnoröst och vänta en evighet på att komma fram till vilken siffra du ska trycka, såvida du inte har tur och ditt ärende kommer först i listan. Vänta sedan en stund till för att göra ytterligare val gällande ditt ärende och till slut: vänta i kö.
När jag väl nådde kön fick jag veta att min kötid beräknades till tio minuter. Helt okej. Det innebar att jag och pappa skulle hinna fara till utsatt tid och därmed att jag både skulle få köra och hinna med tåget :P Tio minuter kändes lovande, när kvinnan i luren sedan sa att jag stod 39:a i kö blev jag lite less. "Du är fortfarande placerad i kö. Tack för att du väntar. Din placering i kön. Nummer trettio...två." Samma sak om och om och om och...om igen. Tack och lov tickade min placering i kön ner relativt fort. Det hindrade mig inte från att bli irriterad på den mekaniska kvinnan. Varför är det alltid kvinnoröster i telefonköer?! Var en tanke. Varför kan hon inte vara tyst lite längre, jag fattar väl att jag fortfarande är i kö eftersom det piper?! Var en annan tanke. Jag hann tänka mycket och ja, bli rätt irriterad. När min placering äntligen blev nummer ett kände jag hur otrevlig jag ville låta när samtalet kopplades fram. Ove på kundtjänst svarar och mitt hjärta smälter. Haha dagens överdrift men det var nästan så att hans trevliga och lugna stämma bytte ut irritationen mot ett leende. Och det var inte för att det var just Ove utan helt enkelt bara för att det var en trevlig kundtjänstmänniska. Vem har hjärta att låta otrevlig mot en sådan stämma? Det skadar inte heller när personen i andra ämnen har lite lagom norrländsk dialekt och säger att hen (ja jag använder "hen" medvetet för att retas, men medge att det är användbart!) ska se vad hen kan göra för att hjälpa mig. Idag hissar jag alla ni som jobbar på kundtjänst!
Så min första observation: jag kan inte och vill heller inte vara otrevlig mot folk på kundtjänst, oavsett hur irriterad eller arg jag är innan jag kommer fram för att få prata med någon. Nu till dagens andra observation. Jag åkte, som ni förstått, tåg upp till Umeå idag och jag slutar aldrig förundras över att alla resenärer ställer sig vid utgången redan när "nästa-station" ropas ut i högtalarna. Kom igen. Vi vet alla att tåget inte kommer stanna på ett bra tag och att vi inte kommer ut något snabbare för att vi ställer oss upp. Det jobbigaste med det hela är att jag blir påverkad av majoriteten. Jag brukar, när de ropar ut min station, börja ta på mig jackan och plocka iordning grejorna men när alla börjar resa sig och ställa sig vid utgången rycker det som i mig och jag känner en impuls att göra detsamma. Men jag gör det inte. För usch så onödigt att stå längre än nödvändigt liksom. Så alltså, dagens andra observation: dagens människor har så himla bråttom. Som att ni/vi inte visste det tidigare.
Imorgon börjar allvaret. Ska hinna med en körlektion, hm undra om jag har berättat om min tredje än...måste kolla arkivet, och sedan är det tentaplugg för hela dagen. Ha en trevlig vecka, vi lär ses här igen om jag känner min tentaprocess rätt ;) //Elin
Imorse beställde jag tågbiljett för min hemresa till Umeå. Valde att ta den som mobilbiljett då det är det smidigaste ever. Glömde dock av att hålla koll på om jag fått den eller inte och när jag, en halvtimme innan avfärd från skogen, insåg att jag inte fått någon så fanns det bara en sak att göra. Ringa kundtjänst.
Många av er känner till proceduren. Ring numret till kundtjänst. Lyssna på en mekanisk kvinnoröst och vänta en evighet på att komma fram till vilken siffra du ska trycka, såvida du inte har tur och ditt ärende kommer först i listan. Vänta sedan en stund till för att göra ytterligare val gällande ditt ärende och till slut: vänta i kö.
När jag väl nådde kön fick jag veta att min kötid beräknades till tio minuter. Helt okej. Det innebar att jag och pappa skulle hinna fara till utsatt tid och därmed att jag både skulle få köra och hinna med tåget :P Tio minuter kändes lovande, när kvinnan i luren sedan sa att jag stod 39:a i kö blev jag lite less. "Du är fortfarande placerad i kö. Tack för att du väntar. Din placering i kön. Nummer trettio...två." Samma sak om och om och om och...om igen. Tack och lov tickade min placering i kön ner relativt fort. Det hindrade mig inte från att bli irriterad på den mekaniska kvinnan. Varför är det alltid kvinnoröster i telefonköer?! Var en tanke. Varför kan hon inte vara tyst lite längre, jag fattar väl att jag fortfarande är i kö eftersom det piper?! Var en annan tanke. Jag hann tänka mycket och ja, bli rätt irriterad. När min placering äntligen blev nummer ett kände jag hur otrevlig jag ville låta när samtalet kopplades fram. Ove på kundtjänst svarar och mitt hjärta smälter. Haha dagens överdrift men det var nästan så att hans trevliga och lugna stämma bytte ut irritationen mot ett leende. Och det var inte för att det var just Ove utan helt enkelt bara för att det var en trevlig kundtjänstmänniska. Vem har hjärta att låta otrevlig mot en sådan stämma? Det skadar inte heller när personen i andra ämnen har lite lagom norrländsk dialekt och säger att hen (ja jag använder "hen" medvetet för att retas, men medge att det är användbart!) ska se vad hen kan göra för att hjälpa mig. Idag hissar jag alla ni som jobbar på kundtjänst!
Så min första observation: jag kan inte och vill heller inte vara otrevlig mot folk på kundtjänst, oavsett hur irriterad eller arg jag är innan jag kommer fram för att få prata med någon. Nu till dagens andra observation. Jag åkte, som ni förstått, tåg upp till Umeå idag och jag slutar aldrig förundras över att alla resenärer ställer sig vid utgången redan när "nästa-station" ropas ut i högtalarna. Kom igen. Vi vet alla att tåget inte kommer stanna på ett bra tag och att vi inte kommer ut något snabbare för att vi ställer oss upp. Det jobbigaste med det hela är att jag blir påverkad av majoriteten. Jag brukar, när de ropar ut min station, börja ta på mig jackan och plocka iordning grejorna men när alla börjar resa sig och ställa sig vid utgången rycker det som i mig och jag känner en impuls att göra detsamma. Men jag gör det inte. För usch så onödigt att stå längre än nödvändigt liksom. Så alltså, dagens andra observation: dagens människor har så himla bråttom. Som att ni/vi inte visste det tidigare.
Imorgon börjar allvaret. Ska hinna med en körlektion, hm undra om jag har berättat om min tredje än...måste kolla arkivet, och sedan är det tentaplugg för hela dagen. Ha en trevlig vecka, vi lär ses här igen om jag känner min tentaprocess rätt ;) //Elin
Kommentarer
Trackback
