elinegnor

Ibland känns det verkligen som att jag kommer bli sämsta svenskläraren ever. Det är inte det att jag inte tror mig kunna lära folk nått, det vet jag att jag kan men det är som min relation till det jag ska lära ut så att säga. Så här tänker jag...
... Jag vet, mest av slumpen, vem som fick nobelpriset i litteratur idag men jag är inte särskilt brydd.
... Jag har läst ungefär 1 per 50 klassiker som "ska" läsas men kommer knappt ihåg vad de handlar om.
... Jag kan inte namedroppa någon författare jag gillar och verkligen inte komma med boktips som olika elever kan känna sig nöjda med

Det finns ändå en hel del förväntningar på personer som påstår sig vara svensklärare/ ska bli svensklärare. Hur kommer det annars sig att folk ofta inleder meningar med "men du som är svensklärare". Det är ungefär som att vi är lite mer allsmäktiga än alla andra för vi vet ju allt om språket och litteratur över hela världen...eller? Inte jag i alla fall.

Fast samtidigt så älskar jag att läsa. Jag älskar att skriva. Jag vill inspirera andra till att se vad jag ser i språket i både skriven och talad form. Sen att jag verkligen skulle vilja vara bäst på mitt ämne, det måste nog ändå ses som en parentes :)

Jag ska nog inte ens gå in på hur jag kommer att vara som företagsekonomilärare ;D

Elins slutord: Tro på det du säger så kommer andra att tro dig, om du har tur vill säga ;) //Elin