Världens bästa familj
"Antingen är jag Gud eller så är sanningen relativ" citerade min syster någon tv-serie som jag uppenbarligen missat. Dock ett klockrent citat ur hennes fotografiska minne. Sanningen är relativ, precis som världen är subjektiv.
Jag satt och klurade på en sak under bilfärden hem från dagens citytur och kom fram till följande - jag har världens bästa familj! Jag vet, jag vet, det är många som påstår sig ha världens bästa familj, världens bästa mamma, världens bästa pappa, syskon världens bästa vänner och så vidare. Det här är dock en ämne där jag har hundra procent rätt - min famlij är världens bästa! Världen är subjektiv och i min version av den så har jag sista ordet i vad som är bäst och vad som är sämst så nu vet ni det :D
Det är inte utan anledning som jag ringer mina föräldrar när saker går på/är på väg att gå på tok och det är heller inte utan anledning att det är mina syskon som står på tur om jag inte får tag på mamma och pappa. Jag minns att första gången jag skulle skriva tenta ute på Östra Paviljongen så blev jag osäker på vägen när jag skulle gå hem. Vem ringde jag då? Jo pappa. Kanske inte låter så ologiskt men med tanke på att han inte har en aning om vart ÖP ligger så ser jag absolut ingen logik i det i efterhand. När jag skulle tvätta första gången sen jag flyttat in i Mariehem så lyckades jag inte starta maskinen, det visade sig i efterhand att jag inte kunde köra snabbprogrammet på gradtalet jag ville, så ringde jag mamma i panik för att hitta en lösning. Jag tror ni hajat poängen vid det här laget.
Jag skulle kunna dra så många fler historier för att poängtera hur jag använder mina syskon som klippor i det vilda havet, också kallat livet, men jag sparar er en lång utläggning för jag tror som sagt att ni fattat poängen. Min familj är som sagt bäst och de betyder mest för mig i hela världen.
En sak är säker, bli inte förvånad om jag väljer en hemmakväll med familjen istället för utgång med mina vänner, kalla mig tråkig om ni vill men jag vet vad jag värderar högst här i livet och där görs inga omprioriteringar. Nu kanske det låter som att mina vänner inte betyder något, men där har ni fel för min familj innefattar även mina vänner, såväl tvåbenta som fyrfota :)
"Bråkar ni aldrig?" Brukar folk fråga mig och mina syskon och jag vet inte riktigt vad som är det bästa svaret längre. Klart vi bråkar, kanske mildare än många andra syskon och jag tycker inte att vi har samma rivalitet i syskonskaran som jag upplevt hos många andra, men är det verkligen det som är det relevanta? Spelar det någon roll om man bråkar ifall man sen blir sams? You tell me!
Det finns inga universalsvar på någonting här i livet, möjligtvis om det handlar om saker som hur man stoppar in batterier i en väggklocka, men i övrigt får vi helt enkelt skapa vår egna subjektiva värld (utan att köra över andras) och inse att sanningen är relativ, såvida min syster inte är Gud (ibland undrar jag faktiskt) ;)
Nu har jag varit djup nog för en vecka framåt, nu ska det surfas och chattas en stund, ha det bra i vårvädret! //Elin
Jag satt och klurade på en sak under bilfärden hem från dagens citytur och kom fram till följande - jag har världens bästa familj! Jag vet, jag vet, det är många som påstår sig ha världens bästa familj, världens bästa mamma, världens bästa pappa, syskon världens bästa vänner och så vidare. Det här är dock en ämne där jag har hundra procent rätt - min famlij är världens bästa! Världen är subjektiv och i min version av den så har jag sista ordet i vad som är bäst och vad som är sämst så nu vet ni det :D
Det är inte utan anledning som jag ringer mina föräldrar när saker går på/är på väg att gå på tok och det är heller inte utan anledning att det är mina syskon som står på tur om jag inte får tag på mamma och pappa. Jag minns att första gången jag skulle skriva tenta ute på Östra Paviljongen så blev jag osäker på vägen när jag skulle gå hem. Vem ringde jag då? Jo pappa. Kanske inte låter så ologiskt men med tanke på att han inte har en aning om vart ÖP ligger så ser jag absolut ingen logik i det i efterhand. När jag skulle tvätta första gången sen jag flyttat in i Mariehem så lyckades jag inte starta maskinen, det visade sig i efterhand att jag inte kunde köra snabbprogrammet på gradtalet jag ville, så ringde jag mamma i panik för att hitta en lösning. Jag tror ni hajat poängen vid det här laget.
Jag skulle kunna dra så många fler historier för att poängtera hur jag använder mina syskon som klippor i det vilda havet, också kallat livet, men jag sparar er en lång utläggning för jag tror som sagt att ni fattat poängen. Min familj är som sagt bäst och de betyder mest för mig i hela världen.
En sak är säker, bli inte förvånad om jag väljer en hemmakväll med familjen istället för utgång med mina vänner, kalla mig tråkig om ni vill men jag vet vad jag värderar högst här i livet och där görs inga omprioriteringar. Nu kanske det låter som att mina vänner inte betyder något, men där har ni fel för min familj innefattar även mina vänner, såväl tvåbenta som fyrfota :)
"Bråkar ni aldrig?" Brukar folk fråga mig och mina syskon och jag vet inte riktigt vad som är det bästa svaret längre. Klart vi bråkar, kanske mildare än många andra syskon och jag tycker inte att vi har samma rivalitet i syskonskaran som jag upplevt hos många andra, men är det verkligen det som är det relevanta? Spelar det någon roll om man bråkar ifall man sen blir sams? You tell me!
Det finns inga universalsvar på någonting här i livet, möjligtvis om det handlar om saker som hur man stoppar in batterier i en väggklocka, men i övrigt får vi helt enkelt skapa vår egna subjektiva värld (utan att köra över andras) och inse att sanningen är relativ, såvida min syster inte är Gud (ibland undrar jag faktiskt) ;)
Nu har jag varit djup nog för en vecka framåt, nu ska det surfas och chattas en stund, ha det bra i vårvädret! //Elin
Kommentarer
Trackback
